Magiskt.

Det mest magiska med 2010 måste ändå varit Håkan Hellström på Hovet. Fick av en slump en biljett och jag gick med två från jobbet som bjöd mig i födelsedagspresent.

Jag upptäckte Håkan väldigt sent, jämförelsevis. 2008 och För sent för Edelweiss. Mycket för att jag var rätt trött på Känn ingen sorg för mig Göteborg och sjömanskostymer. Såg honom, typ 2003 eller 2004, och gillade det VERKLIGEN inte.

Tillbaka till 2008. Dåvarande indiepop-kollega övertalade mig att börja lyssna på Håkan, och av någon anledning fick jag skivan. Kanske fel att börja bakifrån, med det senaste. Men jag gillade verkligen skivan. Men inte "frälst". Ville t.ex. inte hänga med och se honom på Grönan för att det regnade.

Nu när vi ändå skulle gå och se honom live på Hovet, var jag peppad. Det skulle bli en kul kväll, med bra musik och härligt sällskap. Inte hade man kunnat ana att det skulle bli magiskt. Nu är jag frälst. Det är aldrig för sent.


Kanske inte de roligaste klippet om man inte var där. Men spola fram till 6.40 minuter in.

Och detta är alltså 23:dje och sista låten efter nästan två och en halv timme.

Det ska bli sjukt kul att se honom live igen i April. Pepp!

Jävligt trist inlägg om man inte gillar Håkan Hellström.