Det är konstiga tider.

Jag känner att jag inte riktigt vet vart jag är just nu. Allmänt förvirrande. De senaste två veckorna har det hänt mycket. Fast ändå inte alls.
Har haft vissa annorlunda åsikter och jag hoppas också visat det. Det har lätt till bråk och tjafs. Något jag inte orkar med just nu. Men å andra sidan vet jag inte om jag orkar ta tag i de nu. Antingen får det gå över, eller så får det vara så här. Jag vet inte om jag helt vill förlora er. Jag vet bara inte hur mycket vi har gemensamt längre. Alla växer vidare. Men jag vet inte. Vi kanske inte ska låtsas som att allt är som vanligt längre. Vi kanske måste inse att saker har förändrats, och kommer fortsätta förändras. Jag vet inte.

Jag måste ta tag i mitt liv. Vet bara inte hur det ska gå till.

Först ska jag bli frisk. Sedan ska jag fira pappa som har fyllt 60! Sedan ska jag ta tag i mitt liv. Det där med att ta tag i sitt liv, lyckas alltid hamna långt ner på att-göra-listan. Det kanske borde hamna överst?

Ska jag plugga, ska jag jobba? I så fall, vart ska jag jobba? Då måste jag hålla på att söka nytt. Det vet jag inte om jag orkar. Orkar sätta mig in i ett helt nytt jobb. Vet inte heller om jag orkar plugga. Känner mig inte så pepp på det heller. Jag hade velat jobba kvar. Det är allt.